Kärlek, kärlek, kärlek (smärta, smärta, smärta?)

Jag tänkte precis skriva ett inlägg om kärlek, kärlek som vi har imorron. Men nu kanske jag vinklar det mot HAT.

Någon däruppe HATAR mig.

Jag har inte haft igång radion på 20 minuter. Och vad händer? Jo, det är början på önsketimmen på Gamla Godingar. MIN LÅT SOM JAG ÖNSKADE IGÅR SPELAS! OCH JAG MISSAR TYP ALLT!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHH

Jag fick höra de sista, darrande tonerna av Bohemian Rhapsody med Queen... Vackert, men åhgudjagvillejuhöraallt...

Okej, men nu tänker jag ändå skriva om loooove ;] Börjar med ett citat:

"Och jag ställde i mitt innersta den frågan jag lagt all min kraft på att undvika; kommer ärren någonsin att försvinna helt, eller är jag så pass skadad att det är omöjligt för andra människor att kunna älska mig?" <- Det har min gode, gode vän skrivit och det är en väldigt läskig tanke. Jag ställde mig den frågan för snart två år sedan, men min lilla heartache bleknar i jämförelse.

Jag tycker Alla Hjärtans Dag, denna kommersialismens nationaldag, borde skrivas om. Den borde döpas till Omtankens Dag, eller kanske Medlidandets Dag. Vet inte om det redan finns... Men det borde vara en dag då vi visar vårt stöd och vår solidaritet mot de som har det svårt på olika sätt. Alltså inte bara barnen i Afrika, utan faktiskt även vi här hemma. Smärta är alltid smärta, oavsett varför det gör ont eller hur ont det gör.

Hur kvantifierar man smärta? Alla vet vi att alla de förtryckta, försmådda och utnyttjade fabriksarbetarna i Nikes skofabriker lider varje dag.

Men alla som legat vakna en hel natt, skakande, rysande, gråtande, ångrande, önskande, livrädda, med magknip och frossa, straffande sig själv för något man gjort eller varför världen är så grym vet att smärta är något personligt. Din smärta definierar dig på något sätt, på samma sätt som atten silhuett är definitionen på ditt utseende, klädd i skuggor.

Man borde kanske istället för att sukta efter kärleken, eller försöka visa sin kärlek till sin partner mer än vanligt, visa sin kärlek till någon man håller av helt enkelt. Kanske bara umgås med någon man inte träffat på länge? Höra av sig till någon man vet har det svårt?

Min Alla Hjärtans Dag blir just det; en Alla Hjärtans Dag. Det blir att hitta något fint, men klyschigt, till min flickvän och sedan tillbringa en underbar dag med henne.

Men nu när jag har fått dessa tankarna kan jag inte hjälpa att tänka dem. Borde jag inte visa min uppskattning för mina vänner också? Jag får klura på detta en stund. Men nu måste jag sätta igång och läsa i min bok. Har varit på jobb i 3,5 timmar snart och har inte ens rört den.